“Gud såg att ljuset var gott, och han skilde ljuset från mörkret.” – 1 Mosebok 1:4.
Ljus är mycket väl gott för att det kom till genom detta godhetens “varde”: “Varde ljus!” Vi som får ta del av detta ljus borde vara mer tacksamma än vi är, och se mer av Gud i det och genom det.
Enligt Salomo är det fysiska ljuset ljuvligt, men evangeliets ljus är oändligt mer dyrbart, för det uppenbarar eviga ting, och gör gott för våra odödliga naturer. När den helige Ande ger oss andligt ljus och öppnar våra ögon så att vi ser Guds härlighet i Jesu Kristi ansikte, ser vi också synden i dess sanna färg, och oss själva i vårt verkliga tillstånd. Vi ser den Allraheligaste Guden så som Han uppenbarar Sig själv, nådens plan så som Han lagt upp den, och den kommande världen så som Ordet beskriver den.
Andligt ljus har många strålar och spektralfärger, men oavsett om de består av kunskap, glädje, helighet eller liv, är alla gudomligt goda. Om ljuset som vi har tagit emot är så gott, vad måste då inte ljuset från Hans väsen vara, och hur härlig inte den plats där Han uppenbarar Sig själv? O Herre, eftersom ljuset är så gott, ge oss mer av det, och mer av Dig själv, det sanna ljuset.
Så snart det finns något gott i världen, är det nödvändigt att det sker ett åtskiljande. Ljus och mörker har ingen gemenskap; Gud har skilt dem åt, låt oss inte blanda ihop dem. Ljusets barn får inte ha gemenskap med mörkrets gärningar, läror eller bedrägerier. Ljusets och dagens barn måste vara nyktra, ärliga och djärva i Herrens verk och lämna mörkrets gärningar till de som ska leva i det för alltid.
Våra församlingar bör genom ordning, lydnad och tuktan skilja ljuset från mörkret, och vi bör genom vår distinkta separation från världen göra samma sak. I omdöme, i handling, i hörande, i undervisning, i umgänge, måste vi skilja mellan vad som är värdefullt och vad som är avskyvärt, och uppehålla den tydliga åtskillnad som Herren gjorde på den första dagen. O Herre Jesus, var Du vårt ljus genom hela denna dag, för Ditt ljus är människornas ljus.
