“Låt folken hämta ny kraft.” – Jesaja 41:1.
Allt på jorden måste förnyas. Inget skapat består av sig självt. ”Du förnyar jordens ansikte”, utbrast psalmisten. Även träden, som inte sliter ut sig själva av oro, eller förkortar sina liv genom arbete, måste dricka regnet från himlen och suga upp från jordens gömda skatter. Libanons cedrar, som Gud har planterat, lever bara för att de dag för dag fylls av sav som de dragit upp färskt från jorden. Inte heller människans liv kan hållas uppe utan förnyelse från Gud.
På samma sätt som vi behöver reparera och förnya kroppen genom regelbundna måltider, så behöver själen repareras och förnyas genom föda från Guds Bok, eller genom att lyssna på det förkunnade Ordet, eller genom förordningarnas själagödande bord. Hur kvävd blir inte nåden när vi försummar medlen? Vilka utsvultna stackare vissa heliga är, som lever utan att flitigt använda sig av Guds Ord och bönen i det fördolda! Om vår fromhet kan leva utan Gud är den inte av gudomligt ursprung; den är bara en dröm; för om Gud hade fött den, skulle den ha väntat på Honom på samma sätt som blommorna väntar på daggen.
Utan ständig upprustning är vi inte redo för helvetets oupphörliga angrepp, eller himlens hårda hemsökelser, eller ens de inre striderna. När stormvinden släpps lös, ve det träd som inte sugit upp färsk sav, och gripit tag i klippan med sina många hopflätade rötter. När det blåser upp till storm, ve de sjöfarare som inte har förstärkt masten, kastat ankar eller sökt sig till hamnen. Om vi låter det goda försvagas, kommer med all säkerhet det onda samla kraft och kämpa allt den kan för att få råda över oss; och så kommer möjligtvis därefter en smärtsam ödeläggelse och beklaglig vanära att bli följden.
Låt oss komma närmare den gudomliga barmhärtighetens fotpall i ödmjuk vädjan. Då ska vi se löftet uppfyllas: “De som väntar efter Herren hämtar ny kraft.”
