“På kvällen hade HERRENS hand kommit över mig.” – Hesekiel 33:22.
Detta kan ske som en sorts dom, och om så är fallet, låt mig fundera på vad orsaken till denna hemsökelse kan vara, och uthärda både käppen och Han som förordnat den. Jag är inte den ende som blir tuktad om natten, låt mig med glädje ta emot denna plåga, och noggrant söka få ut någonting gott av den.
Men Herrens hand kan också kännas på ett annat sätt, den kan ge styrka åt själen och lyfta anden uppåt mot eviga ting. Om jag bara fick känna Herren göra detta med mig! Uppfattningen att Gud är här, och att Han bor i mig, lyfter själen mot himlen som på örnars vingar. Vid sådana stunder är vi fyllda till brädden med andlig glädje, och glömmer jordens sorger och bekymmer. Det osynliga är nära, och det synliga förlorar sin kraft över oss; tjänar-kroppen väntar vid foten av kullen och mästar-anden tillber på toppen i Herrens närvaro.
Om jag bara fick en helgad stund av gudomlig gemenskap ikväll! Herren vet att jag är i väldigt stort behov av det. Mina dygder tynar bort, mina laster härjar, min tro är svag, min hängivenhet är kall; allt detta är orsak till att Han borde lägga Sin helande hand på mig. Hans hand kan kyla ner hettan på min varma panna, och lugna mitt dunkande hjärta.
Denna underbara högra hand som formade världen kan nyskapa mitt sinne; denna oförtröttliga hand som bär jordens stora grundpelare kan uppehålla min ande. Denna kärleksfulla hand som omsluter alla de heliga kan hysa mig, och denna mäktiga hand som slår fienden i spillror kan underkuva mina synder. Varför skulle jag inte känna denna Hans hand beröra mig ikväll?
Kom, min själ, säg till din Gud med kraftfull vädjan, att Jesu händer genomborrades för din återlösning, och du ska säkerligen känna just den hand vara över dig som en gång vidrörde Daniel och fick ner honom på knä så att han skulle kunna se syner från Gud.
