“Min syster, min brud.” – Höga Visan 4:12.
Lägg märke till de vackra namn som den himmelske Salomo använder när Han med intensiv ömhet tilltalar Sin brud, församlingen. Min syster, en som är mig nära genom naturliga band, vi känner likadant för samma saker. Min brud, närmast och kärast, förenad med mig genom de ömmaste kärleksband; mitt ljuvliga sällskap, del av mig själv.
Min syster, genom mitt människoblivande, som gör mig till ben av ditt ben och kött av ditt kött; min brud, genom himmelsk trolovning, i vilken jag tagit dig till mig i rättfärdighet. Min syster, som jag känt sedan länge och som jag vakat över sedan hennes tidigaste barndom; min brud, uttagen bland döttrarna, omsluten av kärleksfulla armar och förlovad med mig för evigt.
Ser du att det är sant att vår kunglige Släkting inte skäms för oss, för Han uppehåller sig med uttrycklig glädje vid denna tvåfaldiga relation. Ordet “min” används två gånger i versen; som om Kristus uppehöll sig med förtjusning vid ägandet av Sin församling. “Han gladdes över människorna”, eftersom dessa människosöner var Hans egna utvalda. Han, Herden, uppsökte fåren, för att de var Hans får. Han har kommit “för att uppsöka och frälsa det som var förlorat”, för att det som var förlorat var Hans långt innan det blev förlorat från sig självt eller från Honom.
Församlingen är Herrens exklusiva arvedel, ingen annan får göra anspråk på att bli delägare eller låtsas dela hennes kärlek. Jesus, vi gläds som din församling över detta! Låt varje troende själ dricka tröst ur dessa källor. Själ! Kristus är dig nära genom släktband, Kristus är dig kär genom äktenskapets band, och du är Honom kär. Se, Han fattar båda dina händer med båda Sina egna och säger: “Min syster, min brud.” Lägg märke till de två heliga fattningar som ger Herren ett sådant tvåfaldigt grepp om dig att Han varken kan eller någonsin vill låta dig gå. O älskade, var inte sen till att besvara Hans helgade kärlekslåga.
