Först ett par vittnesbörd: Jag har hört i tredje hand att Dr. Howard Hendricks från Dallas Seminary en gång sa (jag återger fritt) att om det stod i hans makt att bestämma, så skulle det fordras av varje elev som tar examen från Dallas Theological Seminary att de lär sig ett tusen bibelverser ordagrant innan de får sin examen.

Dallas Willard, professor i filosofi på University of Southern California, skrev: “Bibelmemorering är absolut grundläggande för andlig bildning. Om jag var tvungen att välja en av alla discipliner i det andliga livet skulle jag välja bibelmemorering, för att det är ett grundläggande sätt att fylla våra sinnen med det de behöver. Låt inte denna lagbok vara skild från din mun. Det är där du behöver den! Hur kommer den in i din mun? Genom memorering.” (“Spiritual Formation in Christ for the Whole Life and Whole Person” i Vocatio, Vol. 12, nr 2, våren 2001, s. 7).

Chuck Swindoll skrev: “Jag känner inte till någon annan övning i det kristna livet som lönar sig mer i praktiken, än bibelmemorering. . . . Ingen annan övning ger större andlig utdelning! Ditt böneliv kommer att stärkas, ditt vittnesbörd blir skarpare och mycket mer effektivt, din attityd och inställning börjar förändras, ditt sinne blir mer alert och uppmärksamt, din trygghet och visshet kommer att förhöjas och din tro kommer att bli fastare. (Growing Strong in the Seasons of Life [Grand Rapids: Zondervan, 1994], s. 61).

Ett av skälen till att Martin Luther kom till sin stora upptäckt i Bibeln angående rättfärdiggörelsen av tro allena, var att han i de tidiga åren i det Augustinska klostret påverkades av Johann Staupitz till att älska Skriften. Luther fullkomligt slukade Bibeln, i en tid då människor fick doktorstitlar i teologi utan att ens ha läst Bibeln. Luther sade att hans professorskollega, Andreas Karlstadt, inte ens ägde en egen bibel då han fick sin teol. dr, och det gjorde han inte heller förrän många år senare (Bucher, Richard. “Martin Luther’s Love for the Bible”). Luther kunde så mycket av Bibeln utantill, så att när Gud öppnade hans ögon för sanningen om rättfärdiggörelsen i Romarbrevet 1:17, sa han ”Därefter gick jag igenom Skriften ur minnet,” för att bekräfta vad han hade funnit.

Här är ett antal skäl till att så många har ansett att bibelmemorering är så väsentligt för det kristna livet.

1. Att formas efter Kristus

Paulus skrev att ”vi alla . . . skådar Herrens härlighet som i en spegel, vi förvandlas till en och samma bild, från härlighet till härlighet.” (2 Korinterbrevet 3:18) Om vi vill förvandlas till att likna Kristus måste vi ständigt se på honom. Detta händer i ordet ”HERREN uppenbarade sig för Samuel i Silo genom HERRENS ord” (1 Samuel 3:21). Bibelmemorering gör vår blick på Jesus fastare och klarare.

2. Daglig seger över synden

“Hur kan en ung man bevara sitt liv rent? När han håller sig till ditt ord. . . . Jag gömmer ditt tal i mitt hjärta för att jag inte skall synda mot dig.” (Psalm 119:9, 11). Paulus sade att vi ska ”genom Anden döda kroppens gärningar” (Romarbrevet 8:13). Den del av rustningen som används till att döda är just ”Andens svärd” som är Guds ord (Efesierbrevet 6:17). Då synden lockar kroppen till syndiga gärningar, påminner vi oss om ett ord från Skriften som uppenbarar Kristus för oss och dödar frestelsen med Kristi skönhet och värde som överträffar vad synden erbjuder.

3. Daglig seger över Satan

När Jesus frestades av Satan i öknen citerade han Skrifterna ur minnet och drev Satan på flykt (Matteus 4:1-11).

4. Ge tröst och råd till människor du älskar

Tillfällen då människor behöver få tröst och råd av dig inträffar inte alltid då du har din bibel till hands. Dessutom har just det gudsord som uttalas spontant från ditt hjärta en ovanlig kraft. Ordspråksboken 25:11 säger: ”Som guldäpplen i silverinfattning är ord talade i rätt tid.” Det är ett fint sätt att säga: När ett hjärta som är fullt av Guds kärlek kan hämta från ett sinne som är fullt av Guds ord, flödar lägliga välsignelser fram ur munnen.

5. Dela evangeliet med icke-troende

Vi får tillfällen att dela evangeliet även då vi inte har Bibeln tillgänglig. Faktiska verser från Bibeln har sin egen genomträngande kraft. Och då de kommer från vårt hjärta, och samtidigt från böckernas Bok, talar det sitt tydliga språk—de är dyrbara nog att lära sig utantill! Vi borde alla kunna sammanfatta evangeliet i fyra huvudrubriker: 1) Guds helighet/lag/ära; 2) människans synd/uppror/olydnad; 3) Kristi död för syndare; 4) den fria gåvan: liv genom tro. Lär dig en vers eller två som handlar om var och en av dessa, och var beredd att i tid och otid dela med dig av dem.

6. Gemenskap med Gud genom att glädjas över hans person och vägar

Vi har gemenskap (dvs. umgås) med Gud genom att begrunda hans egenskaper och uttrycka vår tacksamhet och beundran och kärlek till honom, och söka hans hjälp för att kunna leva ett liv som återspeglar värdet i dessa egenskaper. Att förvara texter om Gud i vårt sinne hjälper oss alltså att relatera till honom som den han verkligen är. Föreställ dig till exempel att kunna påminna dig själv om följande text under hela dagen:

Barmhärtig och nådig är HERREN, sen till vrede och stor i nåd. Han går inte ständigt till rätta och vredgas inte för evigt. Han handlar inte med oss efter våra synder och lönar oss inte efter våra missgärningar. Ty så hög som himlen är över jorden, så väldig är hans nåd över dem som fruktar honom. Så långt som öster är från väster låter han våra överträdelser vara från oss. Som en far förbarmar sig över barnen, så förbarmar sig HERREN över dem som fruktar honom. Ty han vet hur vi är skapade, han tänker på att vi är stoft. (Psaltaren 103:8-14)

Jag använde avsiktligt ordet ”glädjas” då jag skrev ”gemenskap med Gud genom att glädjas över hans person och vägar”. De flesta av oss är känslomässigt handikappade—alla är det, faktiskt. Vi upplever inte Gud med hela vår känslomässiga potential. Hur kan detta ändras? Ett sätt är att memorera de känslomässiga uttrycken i Bibeln och använda dem när vi talar till Herren och med varandra tills de blir en verklig del av oss. Vi säger till exempel i Psaltaren 103:1 ”Lova HERREN, min själ, ja, hela mitt inre skall prisa hans heliga namn!” Detta sättet att uttrycka sig är inte naturligt för de flesta människor, men om vi lär oss detta och andra känslomässiga uttryck från Bibeln utantill, och använder dem ofta, och samtidigt ber Herren att göra känslan verklig i våra hjärtan, kan vi faktiskt växa in i den känslan och det uttrycket. Det blir en del av oss. Vi kommer att vara mindre känslomässigt handikappade och mer förmögna att framföra tillbörligt lov och tack till Gud.

Det finns fler skäl till att memorera Skriften. Jag hoppas att du finner dem i praktiken.